elinaekstrom.blogg.se

Jag hatar när det kommer blomflugor flygandes i 280 km/h och varenda jävla gång flyger dom in i näsan på en, alltså varför så träffsäkert och varför alltid när jag ligger fridsamt i min säng. Jag har hört och sett att dom drar sig mot ljus och min sänglampa är tänd men ändå flyger dom rakt in i ett svart mörker, MIN NÄSA. Fattar inte varför det här händer gång på gång.

Det är fan vetenskapligt bevisat hur människor behandlar andra som dom själva blivit behandlade i sin uppväxt. Tacka fan för en fin uppväxt och kom inte och säg att jag behandlat någon illa för det har jag inte däremot har jag varit ute på lite hal is ibland men fångat in mig själv igen. Den här gången fick jag inte ens chansen. Grattis till den som kan stänga av allt som nånsin funnits en vacker dag. Ta vara på den förmånen att kunna det, det är inte många som kan. Eller ta den jävla egenskapen och kasta den åt helvete för den sårar andra så fruktansvärt mycket.

Det är som att jag ber till högre makter jag aldrig trott på för att få slippa lidandet. Som en kniv som sitter i magen och aldrig någonsin tänker lämna mig. Jag ber för lugn och ro, för frid, för ett hopp om att hitta den människa jag en gång var för 3 år sen. En människa på två ben som var omöjlig att rubba ur sitt fäste, jag föll för ditt falska leende, jag var borta. Om någon frågade mig för några månader sen vad som skulle krävas för att få mig att tappa fotfästet skulle jag förmodligen svara att det var om någon gjorde något mot min familj eller mina djur. Wrong answer. Jag känner att jag vill skriva något med rätt meningsuppbyggnader och rätt styckeindelning och bara helt korrekt uppdelat med punkt, komma och stor bokstav men jag kan inte ens tänka klart så det känns inte ens värt att lägga vikt vid något så obetydligt. Jag försöker köpa mig glädje, jag försöker låtsas, jag försöker göra något vettigt, jag lyder alla råd om att försöka men jag skulle ljuga om jag påstod att jag något annat än misslyckats. Dagarna går och min hjärna orkar inte mer. I förrgår berättade du i mina drömmar hur god du var med ostraffbara rättigheter, natten till idag slet mamma och syster för pappas liv men han räddades inte förrän jag kom till undsättning med ren och skör kroppsvärme. Kan någon förklara för mig vad allt det här betyder och vad det ska ge mig. Jag ligger och väntar på plågan nu, snart ska jag tillbaka in i smeten, ibland undrar jag varför gränserna mellan dröm och verklighet suddas ut.

Till sist vill jag gratulera dig som kan njuta och hålla huvudet högt med hjälp av att trycka ner andra. jag kommer aldrig sluta fascineras av människor som njuter av andra människors förfall, jag beklagar erat förflutna och hur ni i er tur måste ge igen på någon annan, särskilt på någon som ni lurar tätt inpå livet. Lurar in, sluter om, överdrivet hyllar för att sen sparka undan benen och spotta på. Det var den här dagens konstaterande. Tillbaka till drömmen, eller verkligheten för jag vet inte riktigt längre.

Jag tänkte att jag skulle börja skriva i en blogg. Försökte faktiskt för några år sen men det ville sig inte fungera så bra, let's try again!

Min bilddagbok har ju blivit hackad och bilddagboken vägrar skicka ett nytt lösenord till mig så jag kanske till slut bara infinner mig på Ansiktsbok och här. Skunk är så fruktansvärt tråkigt just nu och Lodiz får mig att vilja skjuta mig själv i huvudet! Kanske är lika bra att sluta sitta på communitys i timtal och konstant trycka på den knappen som borde hata alla användare "uppdatera".

Jag tänkte spara lite att skriva om till imorn och det är ju faktiskt rätt sent. Har min lediga dag imorn men jag har lite att uträtta så jag borde verkligen sova nu! Nightie night.