elinaekstrom.blogg.se

När vi hängt i Kuta några dagar var det dags för en utflykt tyckte vi. Eftersom vi valt ett hotell i budgetklassen så tänkte vi oss en natt på ett lyxigare hotell den här gången. Resan bar till staden Ubud som ligger nästan mitt i ön, helt utan närhet till havet(underförstått). Vi tiggde skjuts med en snubbe i receptionen och en,två(?) timmar senare var vi framme i Ubud där det inte fanns plats på ett enda hotell. Vi svor och förbannade oss över hur vi borde ha bokat i förväg men lyckades tillslut checka in i någon sjaskig, djungelbeklädd och djurinvaderad bungalow där poolen var trasig. Inte speciellt roligt eftersom luftfuktigheten uppe där var ännu mer påfrestande. Vi skrattade mest åt det hela såklart och det blev en rolig upplevelse ändå. Under dagen besökte vi de läskiga aporna i Monkey Forest och jag måste medge att de faktiskt var rätt roliga även om jag höll mig på behörigt avstånd. Sen shoppade vi hela vägen hem, betydligt mindre folk än i Kuta.



Ubud utmärkte sig för sina fina caféer, vi råkade till och med hamna på ett innehållandes två svenska kändisar. När vi skulle luncha innan avresan upptäckte vi att herr och fru Efva och Eva befann sig två bord bort. Det var lustigt! Jag låg vaken halva natten pga ödlorna som kröp längs väggarna, tror det var fyra st. De hade en tendens att röra sig från taket och ner i huvudhöjd så fort man släckte ner, så det blev till att sova med huvudet i fotändan den natten. Pellan sov som en stock och jag vakade tills jag tillslut somnade av utmattning. En natt i Ubud fick räcka för oss.




Paparazzi, min glada syster, den elaka bungalown i Ubud.

Vi kom på en bra idé att boka en bussresa, kombinerat med båt sista biten, för vår nästa destination. Efter risfält, efter risfält och infödingby efter infödingby så hamnade vi tillslut i Pandang Bay, hamnstaden där vi sedan skulle byta till båt för att ta oss ut till Paradisöarna. Vi fick veta att våran båt var trasig så vi skulle behöva övernatta en natt och fortsätta dagen därpå. Tack vare The Lonley Planet så visste vi på förhand vilket som var det bästa hotellet. Skyndade oss dit och hade tur, för det fanns ett rum kvar till oss. Där fick vi vår lyx som uteblev i Ubud -äntligen! En lugn dag på hotellområdet som hade 3 pooler varav en hade en inbygd bar, helt perfekt! Åt god mat och gick till Blue Lagoon för att få se riktigt vit sand.





Min ipodstereo jag köpte innan resan var högt uppskattad!

Nästa morgon var vi tillsagda att åka en båt som gick 09.00, men snuvade på båtresan igen. Vår båt skulle tydligen gå 13.00, ingen vidare information då vi redan checkat ut. Dock gick det en slowferry 09.00 och den tog vi. Vi och 150 balineser. En rostig gammal färja, som förvisso hade sittplatser men stanken där var utan dess like så vi gick ut på däck och satt på ett rostigt golv i 5 timmar. En gubbe brevid oss borstade tänderna med sin T-shirt(!). Man kände sig lite malplacerad! När 5 timmar passerat var vi nu på en helt annan ö i indonesien. Lombok är i princip lika stor som Bali, men mindre turistig.



Anlände i någon hamn som jag glömt namnet på och sen blev det bussresa igen, nu utan AC. Ytterligare någon timme senare stannade vi en annan hamn där båten till Gili Trawenga skulle gå. Bottennapp -igen! Resan som skulle ta oss 1 dag höll nästan på att bli 3(!). Vi vägrade acceptera att de lurat oss igen, vi vägrade övernatta ytterligare en natt till för att sedan åka 09.00 nästa dag. Chauffören var lite hygglo och körde oss 45 minuter till i den mest dramatiska bussresa jag åkt i hela mitt liv för att ta oss till en annan båt, som kunde hjälpa oss till Gili redan samma dag. Tänk dig Kalle på husvagnssemester, tänk dig stupet brevid vägen, som saknar staket, en sluttning på hundratalsmeter. Tänk dig en chaufför som gasar för fulla muggar men måste lägga i 1:ans växel för att ta sig upp för de branta backarna. Tänk dig att alla bussdörrar står öppna och slår i denna vansinnesfärd. Jag höll i mig hela resan, fy satan, hur tänkte de när de byggde vägen DÄR?! Två Lombokianer (måste bara skriva det för att det låter så himla fult!) väntade på oss i en liten liten ort, med en båt som tog oss till Gili på någon timme. Vi anlände sent på eftermiddagen, helt slut efter en omtumlande resa med ständigt dåliga besked. ÄNTLIGEN FRAMME I PARADISET! Eller...?