Utkast

Det är sex dagar och tjugotre timmar sedan jag bloggade sist.

Det har hänt mycket och egentligen ingenting.(massor)

Jag har växlat mellan helt galet påhitt och ingenting. Till exempel så har jag tittat på friidrott i 7 timmar och tyckt att det varit ok. Sen har jag legat på olika utvalda soffor och haft smärtor i bröstet. Men jag har även skrattat mig dödligt lycklig. Jag pallar inte det turbulenta, jag pallar inte kaoset. Det slår mig nu. Det är så intensivt, det är så långt bort. Det ÄR och sen helt plötsligt är det inte längre.(ångesten)

Om ca 40 minuter kommer lönen. Den efterlängtade lönen. Det är inte så jävla skönt när lönen tar slut den 3:e. Jag har levt på besparingar och på vilja (läs: ovilja).

Jag gör dumma saker mot mig själv, jag gör dumma saker mot andra. Jag är världens snällaste. Jag är, jag är. (fucked up).

Ingen annan är bättre än mig. Alla är precis likadana. Alla är precis samma skit. Man vadar runt i sitt eget bajs och skrattar åt det. Det är fan helt underbart att vara människa.(ironin)

Förhoppningar, förluster och glädje. Jag är glad när du är ledsen, du är glad när jag är ledsen. Det fungerar inte, jag får inte ihop ett och ett. Jag orkar inte, men vi överlever alltid. Alltid. Vi finns, vi är, vi ger och vi tar. Vi älskar varandra. Väldigt mycket till och med. Vi har ramlat ner, men vi kommer upp. I slutändan går vi alla segrande åt varsitt håll. Jag vet precis hur det fungerar. Men låt mig inte vara så här fucking jävla menlöst avtrubbad. Jag är bedövad, men känner. Det är riktigt riktigt äckligt. (och sen?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0