elinaekstrom.blogg.se

Jag hoppas alla vid det här laget vet vad fisse betyder. Och det är så jag känner. Om fissebok nu tänker vägra ladda upp mina kort så antar jag att de är uppe lagom till nästa resa ungefär. FIXA UPPLADDNINGSPROBLEMET, tack. Jag VÄGRAR använda det långsamma sättet, jag orkar inte sitta och göra korten rättvända i photoshop. FUCK YOU FISSEBOK!


Annars får man upp den här bilden också om man googlar fisse...

Fan vad jag HATAR kunder som ska gå förbi kassan bort till sina varor längst nere vid bandet och tycker att man ska hänga över hela jävla kassan och ner till deras varor för att dom inte kan stå som normalt folk och betala framför kassan som normalt folk gör!
Hatar er så jävla mycket!

Nu har jag börjat sortera och packa upp ur min väska från Baliresan. Jag är världens långsammaste människa och det finns inget tråkigare än att packa upp! Jag har skjutit på det tills nu, vad äckligt tänker ni, men för guds skull jag kastade ur smutstvätten direkt jag kom hem. Det är bara allt annat som solkrämer, laddare och krafs. Men jag blev avbruten av att min syster var inloggad på MSN, helt otroligt! Trodde att hon hade glömt att MSN existerar. Snart ska jag städa garderoben också för jag hoppade över det sist jag städade. Fattar inte hur det kan bli sån röra där inne, hur gör jag, hur lyckas jag? Jag älskar att städa men inte hemma hos mig själv! Som idag tex så plockade jag ur hela kylskåpet på jobbet och skurade och städade noga och länge. Sådant finner jag riktigt avkopplande. På ICA när jag jobbade i charken så var favoritpunkten på dagen eftermiddagsdisken (om jag inte var sjukt stressad såklart, en normal dag). Stå där och diska och snygga till och filosofera. Men här hemma i mitt rum? Åh fyfan vad jag hatar det! Och ändå är det sällan stökigt, har insett att det bästa sättet att slippa städa onödigt mycket är att helt enkelt inte skräpa ner. Fast jag ligger ju bara med den här dumburken på magen hela kvällarna och då blir det inte speciellt stökigt.

Vill bara berömma min vän Sara som ständigt får nya modelljobb, aftonbladet idag! Skiter i vad andra tycker, för mig är hon bland det finaste som finns. Min fina, fina Sara!


Elina och Sara

Tack kära metro, jag undrade verkligen!

Har fått ta del av Fia och Jockes kort från resan. Ville bara komplettera lite. Nej, nej jag längtar inte alls tillbaka! (gråter blod)



Färjan vi satt på i 5 timmar på vår resa till Gili Islands. Man kan se gubben som borstade tänderna med sin t-shirt i bakgrunden på första bilden! Där satt vi och infödingarna! Jag kan medge att bilderna inte riktigt gör sin rätt för det var lite värre än vad det ser ut. Sen en bild på hotellet vi bodde på på ön. Visserligen ville 3 kackerlackor bo med mig och Pellan och visserligen fanns det bara saltvatten i duscharna men det var ok ändå! Man får inte vara allt för kräsen ute på en liten ö långt bort i fjärran land. Det var en av de finaste hotellen på hela Gili Trawangan. Vår kattkompis som hängde med oss på kvällarna i filmkojorna. Han som bara gillade carbonara och lök, bolognese var ingen höjdare.



Okej, ett erkännande. Det spöregnade i 24 timmar ett par dagar innan jag och Pellan skulle åka hem. Jag har aldrig sett så mycket regn i hela mitt liv! Det bildades floder på gatorna.



Pellan blev till Pelan-Pelan av våra Sumatran-vänner. Det passar nog ganska bra på henne, hihi.



Obligatoriskt utlandsfoto - en solnedgång!



Min favoritbild av alla från hela resan, tror jag. Mättat folk breder ut sig efter Balinesisk middag som inmundigades(got that one, Sedir..) med händerna.

Tittade just på Sicko och konstigt nog fick det mig, om det nu är möjligt, att hata USA ännu mer! Jävla skitland!

Annars är mitt internet kaos, ständiga problem att ladda sidor. Sliter mig i håret av ilska, har lika kort stubin som Kalle Anka ungefär.

Man ligger och googlar livsfarliga djur och så kommer den här bilden på lille Knut upp:



Sen hamnar man på den här jävla idiotmänniskans blogg.

Fissebok vägrar låta mig få ladda upp lite kort. Det är INTE första gången! Hatar skiten.

Dessa är dock söta:

Eftersom konsumbloggen verkar vara död så tack Emma för tipset om den här:
Kunden har (inte alltid) rätt

För oss butikspersonal!

Sen kan alla som känner att dom vill fira mig på min födelsedag undvika att planera in annat lördag 22 november ifall jag får lust att ha fest.

Så här kul var det förra året:


Okej, det blir fest. 22 november. Alla som vill får komma!

Lite ångest så här i efterhand över att ha youtubat Hey Baberiba och gett det plats i min blogg. Urk.

Nåväl, befinner mig i Västerås. Det är typ orkanvindar och regn ute och jag har precis ställt tillbaka klockan på mobilen. Vi går mot mörkare tider, men vem bryr sig? Jag har aldrig påverkats nämnvärt av årstid/väder/vind. Alla årstider har sin charm. Mysigt att krypa in i en tjock jacka och halsduk. Fast jag kan hålla med om att snöblandat regn och när graderna hoppar mellan +1 och -1 så är det inget vidare. Så jag hoppas hösten fortsätter vara någorlunda mild ett tag till. Sen den 18 november kan snön falla och ligga där ett par månader, för att sen smälta bort och låta små knoppar sticka upp ur marken i ett soligt mars. MEN så kommer det ju inte bli och nu blev jag bitter över Sveriges väder ändå. DAMNIT.

Jag fyller år snart. Fest eller inte fest? Det är frågan.

Jag befinner mig alltså i Västerås, har druckit tre flaskor Mariestads Prima Lager och tittat lite på Robins. Fia och Jocke har gjort Strawberry Daiquiri och sussar sött i sina sängar. Jag har ont i magen och pratar med Alex K. Ett litet hopp tändes, ett mycket litet men jag berättar mer sen om det nu blir något. Inte med mig och Alex (haha), en helt annan grej!





Hedlundcitat: Nu heter det "Jag ska köpa TV, jag har en tjock-TV". Förut, för knappt 1 år sen hette det: "Jag har en TV, jag ska köpa Platt-TV". Inte för att man bokstavligen uttrycker sig så, men ni förstår vad jag menar.

... om Hey Baberiba men det här gjorde dom jävligt bra!

Jag önskar att en oväntad människa kunde bjuda mig på fest!

Idag har jag köpt 3 böcker, undra när jag ska läsa dom?

Jag fattar inte varför jag har olika kategorier till mina inlägg. 99% hamnar ändå under Allmänt/blandat.

Jag önskar att fler kunde blogga, det är roligt när folk skriver fritt. De flesta törs inte, de tror att ingen kommer vilja läsa. Ge mig adressen, JAG kommer läsa!

Jag håller inte med folk som tycker det är löjligt med facebook i den bemärkelsen att alla gamla klasskompisar vill bli vän med en för Jag är minsann inte intresserad av dom eller kommer ändå inte prata med han/hon. Jag tycker att just den biten är den roligaste. Smyga runt, kika vad folk har för sig nu, det är det enda jag gör och det enda jag vill göra.

Jag skriver väldigt sällan om mig själv i tredje person, jag tror att folk som börjar meningar med "Man..." istället för "Jag..." är människor som är svaga och inte vill stå för sina ord och åsikter. Osäkra människor som håller känslorelaterade saker borta ifrån sig själva. Sen är det ju självklart helt okej att säga "Man kanske skulle gå och handla...", men det är mindre okej att säga "Man har inte varit en så bra kompis senaste tiden...". Det känns falskt och oäkta.



Snart nytt avsnitt av cityakuten!
Visserligen bara jag som kissar på mig av upphetsning, men ändå...

Jag gillar natten, jag är gärna vaken till 02.00 ungefär. Ibland blir det kortare och ibland längre. Hur orkar du med dagen sen då? Undrar folk. Faktum är att det går alldeles utmärkt. Jag har alltid varit såhär. Åtminstone sen tiden man tittade på Oz och Kvinnofängelset. Jag saknar båda serierna.

Min hud bokstavligen rasar från ben och mage. Jag ser inte klok ut. Pellan har redan ömsat klart men jag är som värst just nu, tur att ingen ska se min nakna kropp. Spelar väl ingen roll egentligen, men det är inte så kul när man ska byta byxor och upptäcker att det ligger ett halvt kilo skinn i de använda.

Jag söker lägenhet och resesällskap. När det gäller lägenhet så är allt av intresse, bara att hojta till om du vet att någon ska hyra ut i andra hand eller what so ever. Jag är inte så hoppfull, jag föddes inte som den som har tur.

Christian Löf har skaffat facebook, han är en gammal klasskompis från klass 1-9. Han är så himla rolig och jag är glad att allt i hans liv löste sig.

Jag försöker att inte skriva korta meningar, känner mig som en robot. Men det är svårt, får ändra hela tiden och ibland orkar jag inte.

Det här är min häst:



Här höll hon på att bli frisk. Nu är hon sjuk igen. Veterinären sa i måndags att hon ska stå inne i sin box 3 veckor med smärtstillande. Jag vet inte hur länge hon orkar vara sjuk, jag vet inte om hon någonsin kommer bli frisk. Jag är positiv på dagen men på natten känner jag att jag tvivlar. Jag är inte så hoppfull längre, men har jag väntat 3 år kan jag väl vänta 3 år till...

Älskar min syster så otroligt mycket, hon är det bästa som finns!



Blev så himla glad när jag läste att det kommer inte bara 1, utan 2(!) till säsonger av Skins. Men sen läste jag att alla roller ska ersättas av nya skådespelare och då började jag gråta. Hur tänkte dom då? HUR TÄNKTE DOM DÅ?! Varenda bra serie går i kras! Till råga på allt så är det nu sista säsongen av cityakuten (skratta om du vill, men jag fastnade!). Jag behöver fler tv-serier, inte typ Prison Break. Helst något vridet brittiskt ungdomsdrama med sprit, sex och droger! Tips? Någon?

Nu ska jag lyssna på Agnetha Fältskog och vara bitter.

Jag har redan börjat peppa inför personalfesten 15/11, man kanske skulle bjuda på sig själv och bli riktigt aspackad? Det har jag inte varit sen tjejmiddagen i gubbängen, då jag var bakis lör-sön-mån. (Tänkte jag skulle lägga upp en bild här från den middagen, men inte ett enda av alla 42 327 kort är bra. Vet inte hur jag tänkte när dom fick platsa på facebook)

Har gjort ett nytt litet bildcollage högst upp på sidan! Bild 1 är en photobooth i min säng en natt. Bild 2 är en charmig tjej på balkongen i somras. Bild 3 är Pellan och jag i poolen/Hotell Lusa/Bali. Bild 4 är Jockes skitiga fot. Bild 5 är 2 apor i Monkey Forest/Ubud/Bali. Bild 6 är min kusins dotter på Fias mage, världens finaste lilla barn.

Jag rekomenderar alla som jobbar i matvarubutik att läsa konsumbloggen som tyvärr för närvarande inte ploppar ut nya inlägg. Mest internhumor för oss butikspersonal såklart.
Man kanske skulle beställa den här boken till och med:

Måste bara credda Emelie och Camilla för deras charmiga cover på Frou Frou - Let go.

Jag hatar horoskop. De stämmer ju såklart inte, bara en massa blaj och allmänna ting som kan passa in på vemsom helst. Ni förstår vad jag menar. Men jag hatar när det stämmer, för här hemma har jag en bok som städades fram för ett par år sen. Jag vet inte vems det är eller vart den kommer ifrån. Enligt boken har jag bäst chans att ingå i äktenskap alternativt varaktigt förhållande med Stenbockar eller Fiskar. Jungfru och Kräftan kan också fungera men inte i lika stor utsträckning. Mina två längsta förhållanden var med en Stenbock och det andra med en Fisk. Sen har jag inte haft några "långa" förhållanden. Så alla Stenbockar och Fiskar kan ju krypa fram nu! Nej, jag har ingen slutsats med det hela egentligen. Bara lustigt.

Okej, jag gillar inte Idol. Men fan den där Anna Bergendahl är obehagligt bra ibland. Hoppas hon vinner.

Ps. Resesällskap sökes! ds.

Efter ett tag på resande fot landade vi i Kuta igen för att bara ta det lugnt. Åt på Balcony ett par ggr för det var så förbannat god mat! Det fanns ett tillhörande hotell som jag tänker bo på nästa gång jag åker till Bali. Lite dyrare men fullt av en massa surfare och förmodligen ett par australiensare! Jag undrar hur deras Banana pancake smakar, förmodligen himmelskt gott!




Sista middagen vid stranden i Jimbaran, strax söder om Kuta.

Tänker bara bjuda på lite kort från de sista dagarna för jag gjorde inte så mycket mer än att sola (bränna mig), bada, äta mat och dricka öl. kan dock berätta att sista kvällen åt vi på en fiskresturang där man kunde peka på den fisk de skulle döda och sen låta en äta upp. Fyfaaaan vad äckligt! Jag avstod. Köpte nån redan avliden fisk istället. Jag åt Red Snapper, vet inte riktigt vad det är för fisk, men god var den!


Trummisen och Chris, Chris sjunger sin kärlekssång till Pellan. Always med Bon Jovi, hihi.



Röda ögon på Balcony
Någon irriterande tyska och Rizal
En bränd Pellan och Chris
Hotel Lusa's ena vovve som tagit sig friheten att inkräkta hos gästerna, mitt sista kort i kameran från Bali...

Ja, det blir en ny resa till Bali garanterat, men det värsta är att Pellan nu bestämt drar till Australien för att plugga ett år. Jag behöver alltså resesällskap! Har kollat igenom alla mina kostnader och allt som allt gick det på ca 12 000 men om man bokar tidigare än vad jag gjorde går det att banta ner det till 10 000 - 11 000 istället. Sen kan man ju påverka beroende på hur man vill bo, äta, resa etc etc. Bara att hojta till om du är sugen, jag är helt öppen för förslag. Men september-oktober är en bra tid för det är i slutet på högsäsongen och en ganska trist tid i Sverige vädermässigt.

Bali var nog det bästa som hänt mig på länge, jag kommer aldrig glömma just den här resan även om det blir fler. Jag har säkert glömt nämna hälften men jag vet, det är spaltvis med text redan så det får bli bra såhär! Det var allt från mig och Bali för den här gången.

Welcome to my paradise!


Ena hållet...


..andra hållet.
(Notera att det var i bergen i horisonten som min galna bussresa utspelade sig, kan man ens begripa att det ligger en väg där precis i kant med vattnet?)


Här åt vi vår hotellfrukost...

Okej, Gili är verkligen paradiset, så lugnt och skönt. Här fanns inga bilar eller motortrafik, bara ljudet av vågorna som kluckar mot stranden och en och en annan droska. På kvällarna var det dock festligt och man kunde köpa Magic Mushrooms överallt men det gjorde vi inte. Vi tittade mest på feelgood-film i våra små hyddor, åt god mat och drack Bin Tang (Öl, betyder stjärna). Hoppar över hisorien om hur det åter igen var svårt att hitta ett rum, hur Pellan vaknade med en kackerlacka som kröp i sängen (jag förstår inte varför alla djur envisas med att vara med henne) och att Fia blev magsjuk.

Bodde i en bungalow som var riktigt fin, man fick jaga kackerlackor första dagen och duscha i saltvatten, men det känns som det kvittar på det stora hela eftersom vi verkligen befann oss i paradiset! 4 nätter blev det och sen tog vi speedboat för ca 600 kr "hem". Det var det värt, nu var vi hemma på ett halvt dygn istället. Kändes lite mer värt.





Katten var inte alls elak även om det ser ut så, han gäspar bara. Kissen hängde med oss typ alla kvällar, när vi ätit upp fick han resterna. Rolig krabat det där, han gillade verkligen Carbonara.

När vi hängt i Kuta några dagar var det dags för en utflykt tyckte vi. Eftersom vi valt ett hotell i budgetklassen så tänkte vi oss en natt på ett lyxigare hotell den här gången. Resan bar till staden Ubud som ligger nästan mitt i ön, helt utan närhet till havet(underförstått). Vi tiggde skjuts med en snubbe i receptionen och en,två(?) timmar senare var vi framme i Ubud där det inte fanns plats på ett enda hotell. Vi svor och förbannade oss över hur vi borde ha bokat i förväg men lyckades tillslut checka in i någon sjaskig, djungelbeklädd och djurinvaderad bungalow där poolen var trasig. Inte speciellt roligt eftersom luftfuktigheten uppe där var ännu mer påfrestande. Vi skrattade mest åt det hela såklart och det blev en rolig upplevelse ändå. Under dagen besökte vi de läskiga aporna i Monkey Forest och jag måste medge att de faktiskt var rätt roliga även om jag höll mig på behörigt avstånd. Sen shoppade vi hela vägen hem, betydligt mindre folk än i Kuta.



Ubud utmärkte sig för sina fina caféer, vi råkade till och med hamna på ett innehållandes två svenska kändisar. När vi skulle luncha innan avresan upptäckte vi att herr och fru Efva och Eva befann sig två bord bort. Det var lustigt! Jag låg vaken halva natten pga ödlorna som kröp längs väggarna, tror det var fyra st. De hade en tendens att röra sig från taket och ner i huvudhöjd så fort man släckte ner, så det blev till att sova med huvudet i fotändan den natten. Pellan sov som en stock och jag vakade tills jag tillslut somnade av utmattning. En natt i Ubud fick räcka för oss.




Paparazzi, min glada syster, den elaka bungalown i Ubud.

Vi kom på en bra idé att boka en bussresa, kombinerat med båt sista biten, för vår nästa destination. Efter risfält, efter risfält och infödingby efter infödingby så hamnade vi tillslut i Pandang Bay, hamnstaden där vi sedan skulle byta till båt för att ta oss ut till Paradisöarna. Vi fick veta att våran båt var trasig så vi skulle behöva övernatta en natt och fortsätta dagen därpå. Tack vare The Lonley Planet så visste vi på förhand vilket som var det bästa hotellet. Skyndade oss dit och hade tur, för det fanns ett rum kvar till oss. Där fick vi vår lyx som uteblev i Ubud -äntligen! En lugn dag på hotellområdet som hade 3 pooler varav en hade en inbygd bar, helt perfekt! Åt god mat och gick till Blue Lagoon för att få se riktigt vit sand.





Min ipodstereo jag köpte innan resan var högt uppskattad!

Nästa morgon var vi tillsagda att åka en båt som gick 09.00, men snuvade på båtresan igen. Vår båt skulle tydligen gå 13.00, ingen vidare information då vi redan checkat ut. Dock gick det en slowferry 09.00 och den tog vi. Vi och 150 balineser. En rostig gammal färja, som förvisso hade sittplatser men stanken där var utan dess like så vi gick ut på däck och satt på ett rostigt golv i 5 timmar. En gubbe brevid oss borstade tänderna med sin T-shirt(!). Man kände sig lite malplacerad! När 5 timmar passerat var vi nu på en helt annan ö i indonesien. Lombok är i princip lika stor som Bali, men mindre turistig.



Anlände i någon hamn som jag glömt namnet på och sen blev det bussresa igen, nu utan AC. Ytterligare någon timme senare stannade vi en annan hamn där båten till Gili Trawenga skulle gå. Bottennapp -igen! Resan som skulle ta oss 1 dag höll nästan på att bli 3(!). Vi vägrade acceptera att de lurat oss igen, vi vägrade övernatta ytterligare en natt till för att sedan åka 09.00 nästa dag. Chauffören var lite hygglo och körde oss 45 minuter till i den mest dramatiska bussresa jag åkt i hela mitt liv för att ta oss till en annan båt, som kunde hjälpa oss till Gili redan samma dag. Tänk dig Kalle på husvagnssemester, tänk dig stupet brevid vägen, som saknar staket, en sluttning på hundratalsmeter. Tänk dig en chaufför som gasar för fulla muggar men måste lägga i 1:ans växel för att ta sig upp för de branta backarna. Tänk dig att alla bussdörrar står öppna och slår i denna vansinnesfärd. Jag höll i mig hela resan, fy satan, hur tänkte de när de byggde vägen DÄR?! Två Lombokianer (måste bara skriva det för att det låter så himla fult!) väntade på oss i en liten liten ort, med en båt som tog oss till Gili på någon timme. Vi anlände sent på eftermiddagen, helt slut efter en omtumlande resa med ständigt dåliga besked. ÄNTLIGEN FRAMME I PARADISET! Eller...?

Äntligen sol, vita stränder och turkosa vatten! Anledningen till att jag åkte hit, överlägsna anledningen i alla fall. Kuta är den största turistorten på Bali, där finns den stora beachen, flest resturanger och hotell etc. Vi bodde på ett ganska billigt hotell, Hotel Lusa (som betyder "dagen efter morgondagen" fick jag lära mig av mina nyfunna indonesiska vänner) som låg typ 3 minuter från stranden. Det fanns inget varmvatten men rummen och balkongerna var rymliga, trivdes alldeles utmärkt. Vem vill förresten ställa sig i en varm dusch efter en hel dag på stranden i 30-40 gradig värme?


Första doppet...




Varje dag var den andra lik i princip, vakna(tidigt) av tupparnas hesa målbrottsgal, frukost - banana pancake and a water melon juice, please, beachen/havet/bokläsning/powernap, hotellet/poolen, ut och äta/öl, sova osv. Jag brände axlarna dag ett i solen och det gjorde ont i säkert 10 dagar, detta skedde trots min extrema noggrannhet med sollotion.

En kväll på Papa Andy's Bar i krokarna, träffade vi av en slump på bandet Sumatran Cowboys som Fia och Jocke träffat och festat med redan på deras Baliresa 2007. Trots alla turister de möter så kom de faktiskt ihåg Fia och Jocke det året, vilket ledde till att vi blev bjudna på BBQ-fest hemma hos Ruli. Kanske inte världens bästa grej eftersom vi hade bestämt oss för att INTE äta indonesisk mat första dagarna för att undvika magproblem. Men sagt och gjort, BBQ-fest blev det som inkluderade avskedsfest för de två tyskarna Rudy och Katrin. Ruli lagade ris, grillade fläsk och gjorde någon röra han kallade sås som var så stark att en medelsvenson som jag höll på att tuppa av. Medan vi satt på stengolvet och åt maten ur våra skålar med händerna pratade vi om Sverige vs. Bali vilket var himla roligt. Grabbarna i bandet kan faktiskt väldigt bra engelska, nästan bättre än mig. De ställde många frågor om snö och hur man överlever i kyla och liknande. Det roliga eller kanske tråkiga och orättvisa är att jag gjorde på två veckor av med lika mycket pengar(om inte mer) som killarna i bandet tjänar ihop på ett helt år. Att tillägga så handlade jag inte onödigt mycket av någonting, mest mat. Så med det hela kan man konstatera att det är i princip omöjligt för dom att resa till Sverige och hälsa på oss eftersom det skulle ta väldigt många år att spara ihop pengar för att ha råd. Om man tar Chris som ett exempel, han äger inte ens ett par skor, han måste låna kläder av Ruli för att kunna vara med och uppträda. Han äger inte heller en egen gitarr men pojken (20-årigt lammkött som Pellan dessutom vid ett senare tillfälle fick på kroken) har en röst från ovan och kan spela gitarr som en gud! Sumatran Cowboys måste upplevas och Rulis BBQ-mat gjorde ingen av oss sjuk ;)


Rudy och Katrin


Ruli lagar mat
Ben
Jocke och Chris
Fia och Jocke
Den trevlige spanske backpackern delar ut öl

Tidig morgon i Kuala Lumpur

Jag var livrädd att jag skulle vara dödssjuk på min resa men faktum är att jag blev friskare och friskare under det resande dygnet och när jag kom fram var jag i princip helt frisk! Jag förklarade för Pellan att jag kanske skulle bete mig konstigt under flygningen men i efterhand påstår hon att hon knappt märkte någonting. Jag hade bara extrem mundiarré, sov inte en blund och berättade en hög med fakta om flygplan på resan ner. Det kan hon nog hålla med om trots allt! I övrigt var jag nog faktiskt världens bästa resekompis eftersom jag gladerligen sa ifrån mig fönsterplatsen. En dos åksjukepiller, inte en droppe alkohol och öronproppar anpassade för flygning (tryckutjämnare) och insamlandet av en jäkla massa fakta var min räddning och också det som botade min allra värsta flygrädsla. Jag skulle faktiskt kunna sätta mig på ett flyg redan imorn!

Det tog drygt 11 timmar att flyga till Kuala Lumpur som ligger i Malaysia (landet söder om Thailand). Kuala Lumpur kan också förövrigt klacifieras som världens kallaste flygplats! Tror det var 9 timmars väntan där och vi försökte sova på de gröna obekväma stolarna, vaknade med blåfrusna läppar och hackande tänder. Man får plågas med långa mellanlandningarna när man envisas med de billigaste resorna. Dessutom ett överhettat högtalarsystem, alltså var 30:e sekund en spexig signal och sedan ett meddelande på fyra olika språk, varav det roligaste penumpang som jag efter antal meddelanden lyckades översätta till passagerare. Man kände sig aningen brainfucked efter att ha hört dessa meddelanden i 9 timmar, jag ville slita av mig håret!


Vi besökte Den Pasar, Kuta, Legian, Jimbaran, Ubud och Pandang Bay.
Senare också Gili Trawanga (mer info senare).

På eftermiddagen var det dags för nästa flyg, faktum är att glädjen över att äntligen få slippa höra dingdingdååång penumpang... snabbt förvandlades till ett skräckscenario. Jag ville bokstavligen vända i dörren när jag såg flygplanet vi skulle åka med. Tänk dig svenska tunnelbanan på 70-talet, tänk dig inredningen i din skolmatsal när du gick i lågstadiet. Tänk dig hur du kliver in i din egen död, tänk dig hur du frivilligt tänker resa med Al-Quaida Airways. Så kände jag. Pellan vände sig om och såg mitt bleka ansikte. Men faktum är att det var den lugnaste av alla resor, knappt en grop, knappt ett ljud från en endaste människa och bara halvfullt.

Jag landade nöjd men helt slut kl 6 på kvällen, efter ett dygns resande, gick rakt in i en vägg av värme och luftfuktighet men kände mig nöjd. Hoppade in i en taxi som väntade på oss. Var livrädd hela bilresan med tanke på vänstertrafiken och de obefintliga trafikreglerna, hört talas om uttrycket "tuta och köra"? Kastade i mig en enkel hawaiipizza efter en snabbvisit på Hotel Lusa och sen deckade vi ganska fort, men fyllda av längtan inför morgondagen. Betydligt mer utvilade skulle vi vara vår första dag i dagsljus!

Jag skulle bara vilja sprudla av glädje nu när jag kommit hem och bara berätta allt om min fantastiska resa, men ni som känner mig vet att jag inte funkar så. Jag har mest gråtit hela dagen, känner mig som innan jag åkte. Inte förkyld, lite jetlagd+feber bara, men allmäntillståndet. Det seglar så fantastiskt på en rutten sjöbotten.

Men som sagt, jag har mest gråtit idag. Återvänder när jag är piggare och har någon bild att erbjuda. Mormor kanske kommer hem till oss idag, det skulle nog hjälpa!

Nu är jag hemma. Kl är 17:54, men i Bali skull klockan varit 23:54. Jag är en aning trött, det blir nog middag och sen hopp i säng. Berättar mer imorn.

Min mobil är trasig!