kul med fredag

Det är som att jag ber till högre makter jag aldrig trott på för att få slippa lidandet. Som en kniv som sitter i magen och aldrig någonsin tänker lämna mig. Jag ber för lugn och ro, för frid, för ett hopp om att hitta den människa jag en gång var för 3 år sen. En människa på två ben som var omöjlig att rubba ur sitt fäste, jag föll för ditt falska leende, jag var borta. Om någon frågade mig för några månader sen vad som skulle krävas för att få mig att tappa fotfästet skulle jag förmodligen svara att det var om någon gjorde något mot min familj eller mina djur. Wrong answer. Jag känner att jag vill skriva något med rätt meningsuppbyggnader och rätt styckeindelning och bara helt korrekt uppdelat med punkt, komma och stor bokstav men jag kan inte ens tänka klart så det känns inte ens värt att lägga vikt vid något så obetydligt. Jag försöker köpa mig glädje, jag försöker låtsas, jag försöker göra något vettigt, jag lyder alla råd om att försöka men jag skulle ljuga om jag påstod att jag något annat än misslyckats. Dagarna går och min hjärna orkar inte mer. I förrgår berättade du i mina drömmar hur god du var med ostraffbara rättigheter, natten till idag slet mamma och syster för pappas liv men han räddades inte förrän jag kom till undsättning med ren och skör kroppsvärme. Kan någon förklara för mig vad allt det här betyder och vad det ska ge mig. Jag ligger och väntar på plågan nu, snart ska jag tillbaka in i smeten, ibland undrar jag varför gränserna mellan dröm och verklighet suddas ut.

Till sist vill jag gratulera dig som kan njuta och hålla huvudet högt med hjälp av att trycka ner andra. jag kommer aldrig sluta fascineras av människor som njuter av andra människors förfall, jag beklagar erat förflutna och hur ni i er tur måste ge igen på någon annan, särskilt på någon som ni lurar tätt inpå livet. Lurar in, sluter om, överdrivet hyllar för att sen sparka undan benen och spotta på. Det var den här dagens konstaterande. Tillbaka till drömmen, eller verkligheten för jag vet inte riktigt längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0