odd

Man vill liksom att man ska kunna förklara med ett par enkla meningar. Jag vet inte ens vart jag ska börja, jag vet inte ens hur det fungerar. Men jag vet att det finns där och det stör mig något så fruktansvärt. Jag undviker bara att prata om det.

Jag bär på åratal av ilska inom mig. Mina utslag i ansiktet beror nog på sömnbrist. Hur långa kan nätter vara? Hur långa som helst till den sekunden man somnar, då tar de slut direkt. Mina nätter är oftast helt i ensamhet. Och de är så långa att det känns som att det inte finns någon ände. Förut brukade jag få panik när klockan började närma sig 04.00. Nu behöver jag aldrig komma så långt, nätterna har ändå blivit längre. Klockan står helt stilla.

Det trycker på bröstet. Jag får lock för öronen. Jag känner mig tyngdlös och tom inuti. Det kliar överallt. Nya utslag. Det surrar och tjuter, tyst men högt. Ögonen sviker mig dock aldrig, de är i samma skick. Mina fötter svettas, jag kan aldrig sova med strumpor på längre.



Någonting fint bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0