it's true.
You tell me it's over and then you ask me to stay.
It's killing me.
Här sitter jag med min sallad, mitt öra och mitt glas vitt. Jag har många frågor som jag inte får svar på. Jag kan dock konstatera mycket och det är inte roliga saker men ingen gör något för att bevisa motsatsen, så jag antar att jag har rätt. Sugigt värre, men så är det.
Mitt jobb....................osv. Jag kanske borde byta arbetsplats? Jag klarar inte av vissa saker. För det mesta är det ganska trevligt men vissa saker går inte att ändra på och om jag ska orka kanske jag måste byta. En del saker gör bara för ont i mig. Idag fick jag känna på det sådär pass mycket att jag seriöst började överväga att söka nytt. Tanke till handling, hur lång tid tar det?
Mitt öra är tillbaka i sitt fantastiska skick där det låter som att en färja bosatt sig inuti det. Jag orkar inte med mitt öra när det spårar ur. Jag klarar inte av ljud som jag inte är beredd på, jag börjar gråta. Ingenting har lyckats få mig att gråta senaste året, men ett jävla öra lyckas. How come?
Metaforer.
Ömsesidighet. Varför existerar det inte? Hur fucking jävla svårt kan det vara? Ju mer jag ger, ju mindre får jag. Vemodet tar över. Smärtan har nått sin gräns. Jag kan inte ta emot hur mycket smärta som helst. Bägaren är fylld och det rinner över. Luften har gått ur. Vilket århundrade ska allt bli som det var innan helvetet bröt ut?.
Giv mig styrka, giv mig frid. Amen.
Här sitter jag med min sallad, mitt öra och mitt glas vitt. Jag har många frågor som jag inte får svar på. Jag kan dock konstatera mycket och det är inte roliga saker men ingen gör något för att bevisa motsatsen, så jag antar att jag har rätt. Sugigt värre, men så är det.
Mitt jobb....................osv. Jag kanske borde byta arbetsplats? Jag klarar inte av vissa saker. För det mesta är det ganska trevligt men vissa saker går inte att ändra på och om jag ska orka kanske jag måste byta. En del saker gör bara för ont i mig. Idag fick jag känna på det sådär pass mycket att jag seriöst började överväga att söka nytt. Tanke till handling, hur lång tid tar det?
Mitt öra är tillbaka i sitt fantastiska skick där det låter som att en färja bosatt sig inuti det. Jag orkar inte med mitt öra när det spårar ur. Jag klarar inte av ljud som jag inte är beredd på, jag börjar gråta. Ingenting har lyckats få mig att gråta senaste året, men ett jävla öra lyckas. How come?
Metaforer.
Ömsesidighet. Varför existerar det inte? Hur fucking jävla svårt kan det vara? Ju mer jag ger, ju mindre får jag. Vemodet tar över. Smärtan har nått sin gräns. Jag kan inte ta emot hur mycket smärta som helst. Bägaren är fylld och det rinner över. Luften har gått ur. Vilket århundrade ska allt bli som det var innan helvetet bröt ut?.
Giv mig styrka, giv mig frid. Amen.
Kommentarer
Trackback
